» Bröllopet del - Festen
Insåg just att ni fortfarande väntar på den sista delen i vår bröllopshistoria. Den underbara festen. Ja, jag är ganska så partisk, men frågar ni mig så kunde dagen inte kunnat bli mer perfekt, och jag tror och hoppas att alla hade trevligt.
Vi bjöd på en italiensk buffé till middag. Hos mig rusade fortfarande adrenalinet och jag hade svårt att få i mig särskilt mycket mat. Anders som däremot inte fått i sig nåt på hela dagen hade betydligt bättre aptit.
Den första talaren var min mamma, som faktiskt höll ett tal som riktade sig till Anders, där hon berättade exakt hur jag är. Han har nog fått se de flesta av mina sidor vid det här laget, haha, så han verkade inte alltför chockad åtminstone.
Vi bjöd på en italiensk buffé till middag. Hos mig rusade fortfarande adrenalinet och jag hade svårt att få i mig särskilt mycket mat. Anders som däremot inte fått i sig nåt på hela dagen hade betydligt bättre aptit.
Den första talaren var min mamma, som faktiskt höll ett tal som riktade sig till Anders, där hon berättade exakt hur jag är. Han har nog fått se de flesta av mina sidor vid det här laget, haha, så han verkade inte alltför chockad åtminstone.
Sedan följde flera roliga tal av svärfar, och Anders marskalk Richard, följt av ett tal av min syster som faktiskt fick mig att gråta för första gången på hela dagen. Det är så oerhört rörande att folk har tagit sig den tiden och det modet till sig att hålla tal för oss.
Svärfar började med ett litet quiz om oss.
I min familj är det standard på alla större tillställningar med lite allsång, så våra pappor intog pianot för ett par låtar under middagen. Sedan sjöng de en av mina absoluta favoritlåtar: Men bara om min älskade väntar av Nationalteatern.
Sedan ställde sig plötsligt mina underbara tjejer från möhippan upp och sjöng en låt för mig. Helt underbara är de! Sedan överlämnade de ett fotoalbum med alla bilder ifrån möhippan.
I väntan på efterrätten visade min pappa ett bildspel med tillhörande tal kring min uppväxt. Vilken bild Anders sida av släkten måsta ha fått av mig!
Sedan kom efterrätterna. Vi hade beslutat oss för att strunta i tårtan och istället bjuda på en dessertbuffé. Allt på bilden är bakat av min otroliga syster som slet i dagar för att få ihop allt! Det blev ett helt fantastikst resultat och vi hade inte kunnat bli mer nöjda!
Kvällens överraskning dök upp i form av ett grymt coverband, och kvällens första dans var ett faktum.
Vilken känsla att genomföra första dansen som man och fru!
...Innan brudens far tog över...
Och sedan var festen i full gång! Vilket ös, vilket party! Svetten lackade och vi ville aldrig att det skulle ta slut.
Efter flera timmars festande bestämde vi oss för att det var dags att avvika, och bestämde oss faktiskt för att gå hem i den halvljumma försommarnatten. Sent somnade vi med ett leende på läpparna och känslan av att ha upplevt den mest fantastiska dagen i våra liv.
» Ett litet livstecken...
Här hemma har vi haft sjukstuga i en vecka nu. Jag har inte klivit ur sängen/soffan på hela helgen, vilket är så tråkigt! Vi har plöjt en säsong av tv-serien Suits samt hela 80-talsklassikern Bangkok Hilton.
Anywho. Förra helgen var vi på 60+60årsfest och hade supertrevligt. Jag hade min nya 50-talsklänning på mig och victory rolls i håret, och Anders var inte mindre stilig han i väst och slips.
Det blev ett riktigt drag och vi fick lyssna på både dansband och hårdrock.
Det bästa av allt? Jag gick hem med stans sexigaste basist. Det ni!
» Så glad att jag har dig...
Att ha hittat någon som alltid ställer upp till 100% är helt ovärderligt. Han är mitt <3
» Vill man vara fin...
Jag har börjat köra med gelnagellack som man härdar själv i en UV-lampa. Det funkar superbra, jag kör på lack från Depend och de håller minst i två veckors tid utan minsta lilla flaga!
Men man ser ut som ett litet rymdmonster när man försöker få bort lacket!
» DYI bänkskiva
Nu äntligen har jag fått ihop mitt projekt som legat och väntat halva sommaren. Jag tänkte visa er hur man fixar en värmetålig bänksskiva.
Vi har länge saknat avställningsyta ute på vår balkong, speciellt är det något vi saknar när vi ska äta därute. Däremot har vi ett vinställ som har stått där ett bra tag, som jag länge funderat på att göra något med. Sagt och gjort.
Så här fixar ni ert egna fina avställningsbord.
Börja med att såga en planka som funkar till ditt underrede. Vi gjorde det enkelt för oss och köpte ett hyllplan i trä från IKEA.
Kapa skivan på önskad längd. (Såga helst med sticksåg utomhus, det blir sjukt mycket sågspån)
Mät ut vart du ska skruva fast skivan i underredet. Förborra så att träet inte spricker och skruva fast skivan i vinstället.
Mät ut hur kaklet/mosaiken ska ligga. Lägg på kakellim över ytan med en spackel. Dra ut det med en tandad spackel.
Tryck dit kaklet i limmet, låt det gärna glida på plats och tryck till ordentligt så att det fastnar i limmet.
Jag glömde helt bort att ta en bild av när jag fogade ytan, men efter ett dygns torktid på limmet blandar du ihop fogen enligt receptet på förpackningen. Låt svälla och rör en gång till. Sedan lägger du på fogen diagonalt över ytan med en fogskrapa. Innan fogen börjat torka svampar du sedan av överfödet tills fogarna är så djupa som du vill ha dem och eftertorkar med en trasa/trassel.
Håll fogen fuktig genom att spraya den med vatten första dygnet/dygnen så att den blir hållbar och inte härdar för snabbt .Voila, en helt ny möbel :)
» In sickness and health...
Hittills i vårt äktenskap har det varit betydligt mer "in sickness" än "in healt" hittills. Jag sällan att jag är sjuk nuförtiden men just nu känns det som att min man får ta hand om mig lite för ofta. Den här veckan har jag fått åka akut till tandläkaren, eftersom en visdomstand blev inflammerad.
På måndag är det dags för en gastroskopi. Jag har haft så ont i magen hela sommaren och det släpper inte, trots medicinering. Jag har total ångest inför måndagen men har blivit lovad ordentligt med lugnande. Undrar just om man kan få en kanyl i vardera arm?
På onsdag är det hjärnröntgen på schemat, och vecka än efter det är det återigen dags för återbesök hos husläkaren för att se vad gastron och röntgen visar. Suck.
Det är en väldans tur att jag har någon i mitt liv som ställer upp till 200%.
Imorrn ska jag i alla fall försöka visa mitt lilla projekt som äntligen börjar ta form.
» Do it yourself...
Jag har haft ett projekt på gång hela sommaren som aldrig verkar bli av. Såhär när sommaren sjunger på sista versen blev jag helt plötsligt sugen på att sätta igång.
Därför släpade jag med mannen till Hornbach i Sundbyberg efter jobbet. Vilken butik! Jag skulle nog kunna gå där en hel dag.
Vi fick i alla fall tag på mosaik, vilket var precis vad jag var på jakt efter. Förhoppningsvis får jag visa upp på bloggen senare hur detta förvandlas till en värmetålig avlastningsbänk till uterummet. Vi får se hur det går :)
» Graverade glas
Om det var någon som undrade om de graverade glasen så gav jag dem till Anders i morgongåva morgonen efter att vi gift oss...
De kommer ifrån getpersonal.se, och alla glasen har en varsin strof från vår låt Promise ingraverat.
"The first time I ever saw you"... "The whole room filled up with light"... " Promise me, why don't you promise me"... Och "Which star will I be thinking of tonight"
» Vad gör man inte för sin man?
Vi bor inte så stort, 61kvm, 2 rum och kök, och längtan efter hus är stor.
Men tills min man får möjligheten att skaffa sig en egen man-cave får han hålla till godo med sin egna lilla whiskey-hörna som jag ställt i ordning på en bricka i fuskläder från zarahome.
» ...Och klänningen då undrar ni?
Jomenvisst, eftersom ni tjatar så kan vi ju gå in lite på detaljer ;)
Jag valde helt sonika att beställa en klänning via nätet i från Kina. 10 dagar senare lämnades den utanför min dörr av UPS. Jag var ganska snabbt på det klara med att jag inte ville ha en helt vit klänning. Jag ville se ut som en Hollywoodstjärna från 40-talet. Om jag lyckades? Tja, det ligger väl i betraktarens ögon, men här kommer lite detaljbilder för er som vill kika närmre.
Jag fick mina älskade pioner i brudbuketten. Lätt värt pengarna, buketten stod sig i över en vecka.
Lövet är från början ett pälsclip från 20-talet som jag köpt från www.etsy.com
Mycket bling...
Även naglarna var blingade såklart. Mina underbara tjejer tog med mig för att fixa naglarna på möhippan.
Min förlovnings- och vigselring. Modellen på vigselringen heter London (platsen där vi förlovade oss förövrigt) och kommer härifrån. Även våra förlovningsringar kommer från ringbutiken.se och vi är supernöjda med alla tre ringar.
Samtliga bilder är tagna av vår fantastiska fotograf Annika Svenmack, www.annikasvenmarck.se
» Den bästa dagen i mitt liv, del 2
Här kommer fortsättningen på vår bröllopsdag...
Känslan när jag klev ur bilen vid vigselplatsen, för att möta upp min blivande make är helt obeskrivbar. Det pirret som plötsligt slog till i magen när jag rundade hörnet och fick se honom stå där i sin kostym är den bästa känsla jag någonsin haft.
Så här glada var vi när vi äntligen fick se varann.
Fina Åsa följde med som assistent.
Vi hade tur att med vädret så länge fotograferingen höll i sig. Det duggade inte mer än några droppar, och jag var bara så svävande överlycklig hela tiden. Det kändes hel surrealistiskt att det äntligen var dags.
Och innan jag visste ordet av var det äntligen dags. Alla våra gäster började fylla dansbanan. Precis när vi har ställt upp med brudföljet och väntar på de första tonerna av Beatles "Something" öppnar sig himlen och regnet börjar ösa ner.
Vilken fantastisk känsla det var när jag äntligen fick trä ringen på hans finger.
Min fantastiska vän Linnea, och min underbara syster sjöng varsin sång för oss och jag kan lova er att nackhåren reste sig! Jag har tyvärr inte fått någon bild av Linnea, men hon sjöng "Utan dina andetag" så vackert att inte ett öga kan ha varit torrt. Vår vigselförrättare var helt fantastisk. Hon var så levande och pratade om oss, vårt förhållande och vår framtid med både humor och värme.
Den musikaliska delen av släkten. Otippat nog var det låten "Poison" med Alice Cooper som min syster sjöng, men hon känne ju mig, det råkar vara en riktig favorit.
Äntligen dags för första kyssen som man och hustru.
Så JÄKLA lycklig.
Mina vackra tärnot har funnits där för mig så länge jag kan minnas.
Till tonerna av bröllopsmarschen, som långsamt svängde över i "All you need is love" tog vi vårt paraply och tågade ut från vigseln. Långt kom vi däremot inte, för det vankades ju brudskål. Under tak då.
Hur mycket det regnade? Såhär mycket ungefär... En kvart efter att själva vigsel var över brakade åskovädret löst. 45 champagneglas gick i kras, men vem orkar ens bry sig när man är så själaglad över att fått gifta sig med den man älskar efter månader av planering?
Jag och min skönsjungande pappa.
Min älskade man och svågern.
Sedan blev det kramkalas, mousserande och lyxiga snittar ända tills middagen drog igång. Men mer om det i del 3.
Samtliga bilder är tagna av vår fantastiska fotograf Annika Svenmarck, www.annikasvenmarck.se
Vilken hjälte hon var som trotsade skyfallet för att få ett bra bilder åt oss! Vi är så tacksamma.
Jag önskar verkligen att jag kunde sätta ord på alla känslor som tumlade runt i mig den här dagen. Men det går bara inte. Jag hoppas att bilderna talar för sig. Men en sak kan jag säga; Tänk dig världens mest fantastiska dag, och så multiplicerar du den med 1000. Så ungefär kändes det. Från början till slut.
» Veckan ha-begär...
» Lill-lördag
Hej och välkomna till min nya blogg :)
Det började rycka lite i kreativitetstarmen tillslut, vi får väl se hur länge det hållar i sig. Jag hoppas på länge.
Förhoppningsvis kommer ni här få uppleva lite vardagsskildringar från min sida. Lite lull-lull ska vi nog också ägna oss åt eftersom jag återigen är inne i en inredningsfas...
Men jag tänkte att jag skulle börja med att beskriva den bästa dagen i mitt liv.
Dagen då jag blev A's fru. Här kommer del 1.
Dagen innan bröllopet var vi och hämtade nycklarna till lokalen TIDIGT. Båda hade sovit lite halvdåligt och jag måste erkänna att jag kände mig lite stressad när jag insåg hur mycket grejer vi var tvungna att ha med oss.
Ungefär såhär såg det ut hemma hos oss då:
A's pappa kom förbi för att hjälpa oss packa in i bilen innan vi stack i väg till festlokalen.Väl där började vi bära fram bord, ställa fram stolar och piffa. Det gick faktiskt så smidigt att vi kände oss riktigt nöjda med resultatet lagom till lunchdags, så vi bestämde oss för att bjuda våra snälla föräldrar på lunch som tack för hjälpen.
Lagom tills maten kom in på borden dök snälla Åsa upp och hjälpte oss med de sista detaljerna.
Lagom tills maten kom in på borden dök snälla Åsa upp och hjälpte oss med de sista detaljerna.
Det var så skönt att vara klara i god tid. Kvällen valde vi att spendera i lugn och ro på tu man hand. Jag tog en lång dusch, och så såg vi "En vampyrs bekännelse" på film, innan vi kröp i säng.
På dagen D vaknade jag helt utvilad när klockan ringde klockan sju. Anders var redan vaken. Vi dukade upp en riktig lyxfrukost med färskt bröd, jordgubbar och fruktsallad. Jag åt så mycket jag bara orkade och hann få i mig både ett par mackor, yoghurt, te och jordgubbar, medan min blivande man såg betydligt mer grön i ansiktet ut och bara petade i maten.
Snäll som han är så skjutsade han därefter iväg mig till min frisör Sandra. Det var sååå skönt, eftersom hon och jag var helt ensamma på hela salongen. Jag hade verkligen gott om tid att bara sitta stilla och ta det lugnt i stolen medan lockarna torkade i huven.
På väg hemåt stannade vi och köpte med oss lite lunch, och sen åkte vi hem till Sandra, där Åsa mötte upp för lunch och lite bubbel. Efter att ha lallat omkring största delen av dagen var det dags för lite allvar, och jag måste säga att efter att ha varit lugn som en filbunke hela dagen darrade handen misstänkt mycket när jag lade på sista lagret mascara. Åsa hjälpte mig kliva in klänningen och sedan var det helt plötsligt dags att åka mot fotograferingen och den väntande brudgummen...
