» Den bästa dagen i mitt liv, del 2
Här kommer fortsättningen på vår bröllopsdag...
Känslan när jag klev ur bilen vid vigselplatsen, för att möta upp min blivande make är helt obeskrivbar. Det pirret som plötsligt slog till i magen när jag rundade hörnet och fick se honom stå där i sin kostym är den bästa känsla jag någonsin haft.
Så här glada var vi när vi äntligen fick se varann.
Fina Åsa följde med som assistent.
Vi hade tur att med vädret så länge fotograferingen höll i sig. Det duggade inte mer än några droppar, och jag var bara så svävande överlycklig hela tiden. Det kändes hel surrealistiskt att det äntligen var dags.
Och innan jag visste ordet av var det äntligen dags. Alla våra gäster började fylla dansbanan. Precis när vi har ställt upp med brudföljet och väntar på de första tonerna av Beatles "Something" öppnar sig himlen och regnet börjar ösa ner.
Vilken fantastisk känsla det var när jag äntligen fick trä ringen på hans finger.
Min fantastiska vän Linnea, och min underbara syster sjöng varsin sång för oss och jag kan lova er att nackhåren reste sig! Jag har tyvärr inte fått någon bild av Linnea, men hon sjöng "Utan dina andetag" så vackert att inte ett öga kan ha varit torrt. Vår vigselförrättare var helt fantastisk. Hon var så levande och pratade om oss, vårt förhållande och vår framtid med både humor och värme.
Den musikaliska delen av släkten. Otippat nog var det låten "Poison" med Alice Cooper som min syster sjöng, men hon känne ju mig, det råkar vara en riktig favorit.
Äntligen dags för första kyssen som man och hustru.
Så JÄKLA lycklig.
Mina vackra tärnot har funnits där för mig så länge jag kan minnas.
Till tonerna av bröllopsmarschen, som långsamt svängde över i "All you need is love" tog vi vårt paraply och tågade ut från vigseln. Långt kom vi däremot inte, för det vankades ju brudskål. Under tak då.
Hur mycket det regnade? Såhär mycket ungefär... En kvart efter att själva vigsel var över brakade åskovädret löst. 45 champagneglas gick i kras, men vem orkar ens bry sig när man är så själaglad över att fått gifta sig med den man älskar efter månader av planering?
Jag och min skönsjungande pappa.
Min älskade man och svågern.
Sedan blev det kramkalas, mousserande och lyxiga snittar ända tills middagen drog igång. Men mer om det i del 3.
Samtliga bilder är tagna av vår fantastiska fotograf Annika Svenmarck, www.annikasvenmarck.se
Vilken hjälte hon var som trotsade skyfallet för att få ett bra bilder åt oss! Vi är så tacksamma.
Jag önskar verkligen att jag kunde sätta ord på alla känslor som tumlade runt i mig den här dagen. Men det går bara inte. Jag hoppas att bilderna talar för sig. Men en sak kan jag säga; Tänk dig världens mest fantastiska dag, och så multiplicerar du den med 1000. Så ungefär kändes det. Från början till slut.
Trackback
