Lite känslosamt är det allt. Jag är tredje generationen som bor i den här lägenheten. Morfar köpte den 1955 när huset var helt nybyggt, och mamma är uppvuxen här. Själv flyttade jag in när morfar inte klarade av att gå i trapporna längre. 

Vi har verkligen trivt suveränt bra. Satt vår egen prägel på lägenheten, renoverat och målat. Så här är ni nu välkomna hem till oss: